.

Nu ska ni få veta vad som hände igårkväll/natt...

Igår på morgonen och ja hela dagen var Minya precis som vanligt, hon busade, pussades massor, ögonen skimrade och hon vräkte i sig frukosten och alla luncher hon fick under dagen.

Sedan runt 20:00 på kvällen gick jag ut i mörkret och skulle ta in henne, såg henne knappt men fick en känsla av att något inte stod rätt till, men tänkte att hon bara var hungrig och lite trött. Men sedan så fort hon kom in i stallet, i ljuset såg jag på hela henne att någonting var riktigt fel!

Jag satte mig ner hos älsklingen och bara smekte henne lugnt på halsen.. Jag försökte känna vad det var som inte stämde. Mamma kom ut till oss och jag lät henne hålla i Minya lite, då gick jag ett par meter bort och tittade på henne och jag fick mer och mer känslan av att något verkligen var fel!!

Jag själv hade börjat få ont i magen under kvällen innan jag varit ute i stallet, detta låter konstigt men jag är ofta med om detta, att jag på någotsätt får ont där hästen har ont. Min förra häst Singo tex, jag vrickade vänster foten på gympan en dag och sedan kom jag till stallet och då hade han vrickat vänster framben i hagen! Snacka om creapy. Har flera av denna sortens historier att berätta men nu är det min och Minyas hemska kväll det handlar om!

Jag hade då iallafall börjat få magvärk under kvällen, så när jag gick ut i stallet och märkte att Minya mådde så sjukt dåligt tänkte jag - kan det vara magen?!
Och jovisst, det var det.

Hon började visa att hon ville rulla sig, så jag tog av henne grimman och släppte henne lös i stallet. Då gick hon fram till Walles box, lade sig ner, rullade en gång och lade sig sedan HELT PLATT och livlös på golvet. Hon tittade på mig med skärrade ögon och jag brast ut i tårar!
Det såg verkligen ut som att hon höll på att dö!!!! :´´[

Där låg hon, helt platt, nere med huvudet och blickstilla med tunga andetag. Sedan reste hon sig upp, gick ett par steg och slängde sig sedan ner igen! Hon gjorde samma sak om igen och låg sedan där helt platt. Hon brydde sig inte om någonting runtomkring, hon var helt borta...

Jag rusade fram till henne och pussade å pussade på henne, kliade, pratade, skakade av rädsla och grät floder.

Sedan reste hon sig igen och huvudet bara hängde. Jag försökte se om hon ville ge mig en puss, för det gör hon annars mer än gärna - min älskade pussgurka. Men hon reagerade inte.
Jag tog fram ett par höstrån och satte vid hennes mun, hon reagerade inte! Då visste jag att något var riktigt fel!! Hon äter alltid mer än gärna!
Jag tänkte att jag måste ut och gå med henne men bad först mamma springa in och  ringa efter en veterinär som kunde komma akut!
Minya hade fått kolik!

Jag ledde in henne i boxen så hon kunde ligga mjukt, det började rycka konstigt i hennes överläpp och hon lade sig ner, tittade på mig och slängde huvudet mot magen.
- "mamma jag har jätteont här, vad händer?!"
Detta var första gången Minya fick känna på smärta vilket gjorde att hon kanske reagerade värre än vad det var, men det var verkligen inte ok med henne!

Veterinären hade sagt att jag skulle gå ut och gå med henne som jag själv tänkt, så jag skulle få henne att resa på sig, men hon vägrade! Hon låg där helt platt och andades tungt, jag började gråta igen och både jag och mamma försökte hjälpa henne upp genom att knuffa på ena sidan, men hon vägrade. Min puls steg till 300 slag i minuten (kändes det som) och jag kände hur jag började få panik, men så hejdade jag mig själv - jag måste vara lugn så hon känner sig trygg med mig.
Så jag lugnade ner mig och pratade lugnt med henne, då kom hon och lade sitt huvud i mitt knä och tårarna började rinna igen.. Hon tittade upp på mig med en tom blick och sedan vände hon huvudet mot magen för att visa att "här gör det ont". Vi försökte få upp henne i en kvart men det gick inte.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara detta, men ni vet att man kan kommunicera med hästar genom tanken? Att hästar är telepatiska djur som "hör" vad vi tänker, som tillexempel när man rider och bara tänker att hästen ska galoppera så gör den det.

Så gjorde jag med Minya när hon låg där helt livlös, jag gav henne extra kraft och tänkte - kom igen nu älskling, kämpa! Nu hjälps vi åt, du måste upp på benen!! <3

Och precis efter det reste hon på huvudet och började försöka resa sig upp, jag tog tag och hjälpte till att knuffa och där stod hon sen på benen :´)

Jag blev så glad men samtidigt lite skraj (på ett positivt sätt), hon förstår verkligen mina tankar! <3

Jag satte på henne grimman och gick ut med henne direkt. Det var helt stjärnklart ute och kolsvart. Här ute på landet finns det inga gatulampor och jag hittade ingen ficklampa, men vi traskade på ändå och hon var så duktig!!

Sedan kom veterinären och Minya skulle direkt få en kramplösande spruta. Så hon rakade av Minyas 10 cm långa päls en bit på halsen och stack in en nål, då studsade älskling till och blodkärlet sprack och hon svullnade. Då fick veterinären raka henne på andra sidan och försöka igen. Återigen försökte jag mig på att prata med Minya genom tanken att hon måste låta oss göra detta
- det är för din skull!
Då suckade hon och började tugga, kramplösningen sprutades in och redan några minuter senare började hennes friska blick komma fram <3

För att hjälpa henne att få igång magen gjorde veterinären en sondning till matsäcken. Det gör man genom att stoppa in en slang igenom näsan ner till magen med vatten som då hjälper till att lösa upp förstoppningen i magen, hon gillade det verkligen inte men åh vad duktig hon var! <3
Hon hade ingen feber och slemhinnorna var ua.

Sedan gick jag ut med henne igen en kort stund och sen fick hon gå in i boxen. Hon hade slutat flema och såg genast mycket piggare ut.

Veterinären sa att hon fått kolik av avmaskningen som jag gav henne i söndags. Minyas förra ägare har med stor sannolikhet slarvat med avmaskningen innan vi fick henne vilket gjorde att det blev väldigt många maskar som släppte samtidigt. Man kan ju inte se hur hon såg ut i magen men veterinären trodde att maskarna hade lagt sig som en stor klump i magen och orsakat förstoppning. =(

När allt var klart åkte veterinären och jag gick in till Minya i boxen, jag tänkte inte lämna henne för någonting! Hon tittade på mig med en mild och kärleksfull blick och jag blev så varm, hon började komma tillbaka <3
Jag lade mig ner i boxen och några sekunder senare hade jag henne liggandes brevid mig med hennes huvud alldeles brevid mitt. Hennes mage var jätteuppblåst och spänd..
Efter en timma skulle jag ta ut henne på en promenad igen, så då gick vi ut. Det var kolsvart, stjärnklar himmel och 16 minusgrader. Hon gick tryggt bakom mig och jag pratade med henne hela vägen. Sedan kom vi tillbaka igen och vi lade oss och vilade i boxen. Hon somnade och jag bara låg och tittade på henne.. Jag är så lycklig som har henne <3
Hennes mage började komma igång, den kurrade och brötade. Och vet ni, min mage började också kurra x) Så där låg vi och kurrade med våra magar i kör!

Jag fick gå upp vid ett tillfälle och släppa in en av katterna i stallet, och då vaknade hon direkt, blev orolig och gnäggade efter mig! Hon ville verkligen ha mig hos sig, hon kunde inte slappna av om jag inte låg där med henne <3

Så jag släppte in Simba och gick tillbaka till henne och lade mig ner igen. Denna gången lade jag mitt huvud lite på hennes bog och då kom hon med sitt huvud lite runt mig, jag trodde jag skulle smälla av vad underbart det kändes :´)

Jag började få riktigt ont i halsen, var kall rätt igenom och hade redan en stor förskylning. Så jag var tvungen att gå in för att ta en kopp te snabbt för att värma mig och en macka till min kurrande mage. Efter en kort kort stund kom jag tillbaka ut till stallet och då stod hon upp! :) Men fortfarande inget bajs!

Jag tog ut henne på en tur till och när vi kom tillbaka släppte jag in henne i boxen igen och lät henne vara ifred där inne en stund, men jag stod hos henne utanför hela tiden så hon såg mig!
Och efter 15 min ungefär så kom första bajset!!



Det var nog den mest efterlängtade bajshögen någonsin x) Så glad har jag då aldrig blivit för en bajshög innan! haha

Direkt efter att hon skitigt lade hon sig ner igen, det var nog väldigt ansträngande och jobbigt. Jag blev så glad och lättad, äntligen! [BILD]

Jag gick in i värmen och vilade mig en stund för nu kunde jag slappa av!
När veterinären var här sa hon att om inte hennes behandling hjälper så måste vi åka in för en bukoperation! Fatta att det skrämde mig, ska lilla Minya på knappt 8 månader opereras?!

Efter en stund gick jag ut igen, då var klockan 05:00 på natten och då låg det en hög till där inne! Hon var pigg och glad och var på pusshumör igen! :`D




En bild på en pigg, nyfiken, glad pussgurka som mår helt bra igen!
(vet att grimman åkt ner, fixade det direkt efter bilden ^^ )

Har varit ute med henne på två långpromenader med henne idag och hon har skitigt sammanlagt 11 högar nu så nu är hon bra!!

Hon skuttar, bajsar, äter, pussas, ögonen glänser och man ser att hon är frisk och välmående!

Jag är så lycklig att det är över och att hon är bra igen så ni anar inte!!! :´´´´D <3