!!!!! :´´(

!!!! :(
Kolla magen!


Nu ska ni få veta vad som hände igårkväll/natt...

Igår på morgonen och ja hela dagen var Minya precis som vanligt, hon busade, pussades massor, ögonen skimrade och hon vräkte i sig frukosten och alla luncher hon fick under dagen.

Sedan runt 20:00 på kvällen gick jag ut i mörkret och skulle ta in henne, såg henne knappt men fick en känsla av att något inte stod rätt till, men tänkte att hon bara var hungrig och lite trött. Men sedan så fort hon kom in i stallet, i ljuset såg jag på hela henne att någonting var riktigt fel!

Jag satte mig ner hos älsklingen och bara smekte henne lugnt på halsen.. Jag försökte känna vad det var som inte stämde. Mamma kom ut till oss och jag lät henne hålla i Minya lite, då gick jag ett par meter bort och tittade på henne och jag fick mer och mer känslan av att något verkligen var fel!!

Jag själv hade börjat få ont i magen under kvällen innan jag varit ute i stallet, detta låter konstigt men jag är ofta med om detta, att jag på någotsätt får ont där hästen har ont. Min förra häst Singo tex, jag vrickade vänster foten på gympan en dag och sedan kom jag till stallet och då hade han vrickat vänster framben i hagen! Snacka om creapy. Har flera av denna sortens historier att berätta men nu är det min och Minyas hemska kväll det handlar om!

Jag hade då iallafall börjat få magvärk under kvällen, så när jag gick ut i stallet och märkte att Minya mådde så sjukt dåligt tänkte jag - kan det vara magen?!
Och jovisst, det var det.

Hon började visa att hon ville rulla sig, så jag tog av henne grimman och släppte henne lös i stallet. Då gick hon fram till Walles box, lade sig ner, rullade en gång och lade sig sedan HELT PLATT och livlös på golvet. Hon tittade på mig med skärrade ögon och jag brast ut i tårar!
Det såg verkligen ut som att hon höll på att dö!!!! :´´[

Där låg hon, helt platt, nere med huvudet och blickstilla med tunga andetag. Sedan reste hon sig upp, gick ett par steg och slängde sig sedan ner igen! Hon gjorde samma sak om igen och låg sedan där helt platt. Hon brydde sig inte om någonting runtomkring, hon var helt borta...

Jag rusade fram till henne och pussade å pussade på henne, kliade, pratade, skakade av rädsla och grät floder.

Sedan reste hon sig igen och huvudet bara hängde. Jag försökte se om hon ville ge mig en puss, för det gör hon annars mer än gärna - min älskade pussgurka. Men hon reagerade inte.
Jag tog fram ett par höstrån och satte vid hennes mun, hon reagerade inte! Då visste jag att något var riktigt fel!! Hon äter alltid mer än gärna!
Jag tänkte att jag måste ut och gå med henne men bad först mamma springa in och  ringa efter en veterinär som kunde komma akut!
Minya hade fått kolik!


Jag ledde in henne i boxen så hon kunde ligga mjukt, det började rycka konstigt i hennes överläpp och hon lade sig ner, tittade på mig och slängde huvudet mot magen.
- "mamma jag har jätteont här, vad händer?!"
Detta var första gången Minya fick känna på smärta vilket gjorde att hon kanske reagerade värre än vad det var, men det var verkligen inte ok med henne!

Veterinären hade sagt att jag skulle gå ut och gå med henne som jag själv tänkt, så jag skulle få henne att resa på sig, men hon vägrade! Hon låg där helt platt och andades tungt, jag började gråta igen och både jag och mamma försökte hjälpa henne upp genom att knuffa på ena sidan, men hon vägrade. Min puls steg till 300 slag i minuten (kändes det som) och jag kände hur jag började få panik, men så hejdade jag mig själv - jag måste vara lugn så hon känner sig trygg med mig.
Så jag lugnade ner mig och pratade lugnt med henne, då kom hon och lade sitt huvud i mitt knä och tårarna började rinna igen.. Hon tittade upp på mig med en tom blick och sedan vände hon huvudet mot magen för att visa att "här gör det ont". Vi försökte få upp henne i en kvart men det gick inte.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara detta, men ni vet att man kan kommunicera med hästar genom tanken? Att hästar är telepatiska djur som "hör" vad vi tänker, som tillexempel när man rider och bara tänker att hästen ska galoppera så gör den det.

Så gjorde jag med Minya när hon låg där helt livlös, jag gav henne extra kraft och tänkte - kom igen nu älskling, kämpa! Nu hjälps vi åt, du måste upp på benen!! <3

Och precis efter det reste hon på huvudet och började försöka resa sig upp, jag tog tag och hjälpte till att knuffa och där stod hon sen på benen :´)

Jag blev så glad men samtidigt lite skraj (på ett positivt sätt), hon förstår verkligen mina tankar! <3

Jag satte på henne grimman och gick ut med henne direkt. Det var helt stjärnklart ute och kolsvart. Här ute på landet finns det inga gatulampor och jag hittade ingen ficklampa, men vi traskade på ändå och hon var så duktig!!

Sedan kom veterinären och Minya skulle direkt få en kramplösande spruta. Så hon rakade av Minyas 10 cm långa päls en bit på halsen och stack in en nål, då studsade älskling till och blodkärlet sprack och hon svullnade. Då fick veterinären raka henne på andra sidan och försöka igen. Återigen försökte jag mig på att prata med Minya genom tanken att hon måste låta oss göra detta
- det är för din skull!
Då suckade hon och började tugga, kramplösningen sprutades in och redan några minuter senare började hennes friska blick komma fram <3

För att hjälpa henne att få igång magen gjorde veterinären en sondning till matsäcken. Det gör man genom att stoppa in en slang igenom näsan ner till magen med vatten som då hjälper till att lösa upp förstoppningen i magen, hon gillade det verkligen inte men åh vad duktig hon var! <3
Hon hade ingen feber och slemhinnorna var ua.

Sedan gick jag ut med henne igen en kort stund och sen fick hon gå in i boxen. Hon hade slutat flema och såg genast mycket piggare ut.

Veterinären sa att hon fått kolik av avmaskningen som jag gav henne i söndags. Minyas förra ägare har med stor sannolikhet slarvat med avmaskningen innan vi fick henne vilket gjorde att det blev väldigt många maskar som släppte samtidigt. Man kan ju inte se hur hon såg ut i magen men veterinären trodde att maskarna hade lagt sig som en stor klump i magen och orsakat förstoppning. =(

När allt var klart åkte veterinären och jag gick in till Minya i boxen, jag tänkte inte lämna henne för någonting! Hon tittade på mig med en mild och kärleksfull blick och jag blev så varm, hon började komma tillbaka <3
Jag lade mig ner i boxen och några sekunder senare hade jag henne liggandes brevid mig med hennes huvud alldeles brevid mitt. Hennes mage var jätteuppblåst och spänd..
Efter en timma skulle jag ta ut henne på en promenad igen, så då gick vi ut. Det var kolsvart, stjärnklar himmel och 16 minusgrader. Hon gick tryggt bakom mig och jag pratade med henne hela vägen. Sedan kom vi tillbaka igen och vi lade oss och vilade i boxen. Hon somnade och jag bara låg och tittade på henne.. Jag är så lycklig som har henne <3
Hennes mage började komma igång, den kurrade och brötade. Och vet ni, min mage började också kurra x) Så där låg vi och kurrade med våra magar i kör!

Jag fick gå upp vid ett tillfälle och släppa in en av katterna i stallet, och då vaknade hon direkt, blev orolig och gnäggade efter mig! Hon ville verkligen ha mig hos sig, hon kunde inte slappna av om jag inte låg där med henne <3

Så jag släppte in Simba och gick tillbaka till henne och lade mig ner igen. Denna gången lade jag mitt huvud lite på hennes bog och då kom hon med sitt huvud lite runt mig, jag trodde jag skulle smälla av vad underbart det kändes :´)

Jag började få riktigt ont i halsen, var kall rätt igenom och hade redan en stor förskylning. Så jag var tvungen att gå in för att ta en kopp te snabbt för att värma mig och en macka till min kurrande mage. Efter en kort kort stund kom jag tillbaka ut till stallet och då stod hon upp! :) Men fortfarande inget bajs!

Jag tog ut henne på en tur till och när vi kom tillbaka släppte jag in henne i boxen igen och lät henne vara ifred där inne en stund, men jag stod hos henne utanför hela tiden så hon såg mig!
Och efter 15 min ungefär så kom första bajset!!

:)

Det var nog den mest efterlängtade bajshögen någonsin x) Så glad har jag då aldrig blivit för en bajshög innan! haha

Direkt efter att hon skitigt lade hon sig ner igen, det var nog väldigt ansträngande och jobbigt. Jag blev så glad och lättad, äntligen! [BILD]

Jag gick in i värmen och vilade mig en stund för nu kunde jag slappa av!
När veterinären var här sa hon att om inte hennes behandling hjälper så måste vi åka in för en bukoperation! Fatta att det skrämde mig, ska lilla Minya på knappt 8 månader opereras?!

Efter en stund gick jag ut igen, då var klockan 05:00 på natten och då låg det en hög till där inne! Hon var pigg och glad och var på pusshumör igen! :`D

:D


En bild på en pigg, nyfiken, glad pussgurka som mår helt bra igen!
(vet att grimman åkt ner, fixade det direkt efter bilden ^^ )


Har varit ute med henne på två långpromenader med henne idag och hon har skitigt sammanlagt 11 högar nu så nu är hon bra!!

Hon skuttar, bajsar, äter, pussas, ögonen glänser och man ser att hon är frisk och välmående!

Jag är så lycklig att det är över och att hon är bra igen så ni anar inte!!! :´´´´D <3


Benträningen

Jag har inte så mycket filmat från hur jag bentränade Minya, men jag hoppas ni iallafall förstår hyffsat i min text. För det jag skriver om här i texten, det är så jag tränar Minya. Det är träning utan någon form av tvång eller ilska, det är träning med vänkap, förståelse och kärlek...

Eftersom Minya var helt ohanterad när jag fick hem henne var hon väldigt rädd om sin kropp, speciellt sina ben. Det är de flesta hästarna när de är ohanterade då benen är de viktigaste för att de ska kunna fly faran.

Utan ben - inget spring!
Vilket kan leda till döden.

Så när en ohanterad häst tillslut låter människan röra, borsta och lyfta benen visar de på stort förtroende! :)

Minya var väldigt rädd om sina ben i början, så fort jag närmade mig ett ben med handen började hon bita efter en och stampa! Hon vägrade stå still och blev smått aggressiv, vilket är en helt naturlig reaktion, hon försvarar sig bara då hon är osäker!
När en häst blir sådan är det viktigt att man själv inte blir arg, i hästens ögon är vi människor rovdjur, så om vi då skulle börja skrika och kanske till och med slå dem (!!!! :O), förstörs deras positiva syn på människan direkt och de blir rädda och ser på en mer som en fiende än som vän.

Straff av något slag fungerar inte på hästar, de förstår det inte utan förstör bara. Ibland orsakar det till att hästen blir aggressiv i självförsvar och det blir en ond cirkel. Tillexpempel -  en häst gör något dumt, man slår till den, hästen biter för att skydda sig och människan blir arg och slår igen och skriker på hästen som blir rädd då rovdjuret(människan) attackerar, vilket utgör att hästen blir aggressiv för att försvara sig!

Detta har jag tyvärr fått se allt för många gånger och lika många gånger har jag skällt ut människorna som betett sig så mot sina hästar. Vissa tar åt sig, vissa skrattar åt en.
Då säger jag - det är upp till dig vad du vill ha för förhållande till din häst.

Vill du ha en häst som gör det du ber om i rädsla, om att den annars kan få sig ett piskrapp?
Eller vill du ha en häst som gör det du ber om av egen vilja, för att den älskar dig?


Man ska ALDRIG slå eller skrika på sin häst!


Tillbaka till benträningen
När Minya visade ogillande när jag närmade mig hennes ben drog jag mig tillbaka uppåt mot halsen/manken igen för att visa respekt. Jag tvingar mig inte på benen med en gång, vilket bara skulle utgöra att hon får panik, utan jag visar mer "okej, du vill inte att jag ska röra där nu och det respekterar jag".

Man ska aldrig gå direkt på stället som hästen ogillar att man rör, då blir den osäker och rädd. Utan man ska börja på något ställe den verkligen tycker om och jobba sig framåt lugnt och harmoniskt så det blir en trevlig upplevelse.
När man sedan börjar närma sig benen i mitt å Minyas fall då, så var mjuk och lugn. Om hästen sedan försvarar sig, låt den göra detta och gå sedan tillbaka till ett ställe igen som den gillar innan du går ner mot benen igen.

När man gör detta som kallas approach and retreat - närma dig och dra tillbaka, visar man hästen respekt och ber om tillåtelse genom att dra tillbaka när hästen blir oroad, tills den tillåter din beröring.

Vem som helst kan klara av att vidröra en sådanhär häst genom tvång och att förhindra hästens rörelser, men det är så orättvist!

Man ska be hästen om tillåtelse genom att vara mjuk och vänlig och använda sig av approach and retreat. Man ska inte heller hindra hästens rörelser genom att binda fast den eller liknande, utan låta den flytta sig tills den känner sig säker med att stå still!

Här nedan kan du se en film som visar lite hur Minya var i början och hur hon är nu. Läs gärna beskrivningen först så förstår ni bättre :)

Första delen av filmen:
Inte alls det värsta som visas där men man ser hur hon stryker öronen bakåt, stampar ner frambenet och hugger efter mig.
Som ni kommer se står jag upp då det inte är säkert för mig att sitta ner när hon är så osäker. Om jag hade suttit ner på huk där på filmen hade jag fått henne gående över mig + ett hugg i huvudet, vilket är onödigt då det går att undvika!
Sedan har jag henne inte uppbunden eller sliter i henne, utan låter henne gå undan innan jag mjukt och vänligt stannar upp henne igen och går tillbaka till att klappa på halsen - jag drar tillbaka!
Ni ser då även på hennes uttryck hur hon tar öronen framåt och blir nyfiken. Men så fort jag sedan börjar gå ner på bogen ner mot frambenet igen börjar hon sura och går iväg.

Andra delen av filmen:
Där står hon lugn och avslappnad helt lös och låter mig röra alla benen och kratsa hovarna då hon fått förtroende för mig och litar på att jag inte vill henne något illa :´)






Ni ska veta att det många gånger kändes helt omöjligt, hon ställde sig till och med upp på bakbenen en gång så jag nästan fick en hov i huvudet. Men jag blev inte arg, utan lugnade henne  och fortsatte på samma sätt som jag nu berättat. ^_^

- Skam den som ger sig!

Ledträning och faser

Att kunna leda sin häst rätt tycker jag är otroligt viktigt!
Och om hästen litar på dig och ser dig som sin ledare underlättar det enormt. Då vill den gå bakom dig för där känner den sig trygg, den vill följa dig vart du än går för den vill vara med dig överallt..
Men för att kunna få den respekten och förtroendet så måste man jobba för det, man måste förtjäna den.

Iallafall, när jag fick höra att Minya var helt ohanterad tänkte jag direkt - jag ska köpa mig en repgrimma och ett arbetsrep! Det kan jag verkligen tipsa om, det underlättar så mycket för båda!

Repgrimman är en smalare variant av lite styvare material än en vanlig nylon/lädergrimma vilket gör det lättare för Minya att tolka mina signaler vilket betyder mindre slit som resulterar till att man kan få en mer finkänslig kommunikation. Nu säger jag inte att man inte kan få det utan repgrimma och arbetsrep men jag personligen tycker det är bättre i hanteringsträningen.

Arbetsrepet sen då, längden kan variera från allt mellan 3½ meter till 7 meter. Man brukar säga så att - välj en kortare variant av arbetsrep till enklare övningar och om du är nybörjade i Horsemanship, det blir lättare då de är mindre rep att hålla reda på! De längre varianterna är för mer avancerade övningar som lämpar sig till dem som hållt på ett tag :)


När jag fick hem Minya så var det så att antingen vägrade hon gå framåt eller så skulle hon gå först!

Så det gällde för mig att man vara fullt fokuserad så jag kunde ge rätt signaler i rätt sekund. Jag vill använda så små och lätta signaler det bara går, det blir så mycket bekvämare och roligare för oss båda!

Om hon drar iväg före mig

Jag tar ett litet steg framåt - Minya börjar genast trippa på för att komma före. Då gör jag en tydlig stoppsignal som om jag blir "förskräckt" av någonting framför mig. Detta gör jag på så sätt att jag "hoppar" in i halten och hukar mig litegrann. Det gör att hon stannar upp och ger mig sin uppmärksamhet, jag berömmer och går sedan framåt igen. Trippar hon på före igen gör jag samma sak (tydlig stoppsignal) och backar henne sedan ett par steg tills hon står i rätt position bakom mig.

Hur jag gör när jag backar henne - Eftersom mitt mål är att använda så små signaler som möjligt gör jag allting i olika faser av vänlig bestämdhet. Det lär en att utdela trycket långsamt och släppa det fort. Det är viktigt att man släpper trycket i samma ögonblick som hästen flyttar sig ifrån det. Sedan ger man positiv förstärkning genom att berömma och även smeka hästen på det stället du utdelade trycket som att du liksom "suddar ut" det.

Man utdelar trycket i olika faser så  när jag då tillexempel ska backa henne:

Första steget lägger jag bara handen mitt på bogen och smackar löst och om hon då backar berömmer jag mycket!
Om hon inte reagerar utan går emot trycket spänner jag handen.
Fortfarande ingen reaktion, då trycker jag på bogen löst.
Om hon fortfarande inte reagerar dubblar jag trycket och smackar tills hon backar.

När jag gör detta tar jag aldrig bort handen och går vidare tilll nästa fas utan ökar bara hela tiden trycket, brukar låta det gå 3-5 sekunder på varje fas så Minya har en chans att hinna reagera. Det är viktigt att man alltid
börjar på fas 1. Använd så små hjälper som möjligt och gå upp steg för steg. För om man tar i för hårt redan på fas 2 eller 3 kommer hästen istället att bli okänslig då den inte får chansen att gå undan för små hjälper.

Kan beskriva överdrivet så det blir lättare att förstå
Om du då ska få en häst att förflytta sig bakåt eller åt sidan tillexempel!

Fas 1 - tryck bara på pälsen
Fas 2 - dubbla trycket och pressa mot huden
Fas 3 - dubbla trycket igen och pressa musklerna
Fas 4 - dubbla trycket igen och tänk att du ska pressa skelettet.

Hoppa aldrig över någon fas! Om du inte gör det lär du förhoppningsvis aldrig behöva fas 4 och hästen kommer tillslut lyssna på fas 1. 

Själv har jag bara kommit upp till fas 3 två gånger på Minya, börjar med att bara lägga handen på (fas 1), sedan trycka lite löst så jag nuddar huden (fas 2) och om hon då fortfarande inte reagerar går jag till fas 3 vilket hon tycker är obekvämt, men då har jag också gett henne chansen att flytta sig för en bekväm och liten hjälp.
Så när jag sedan gör om samma sak igen vet hon om att hon kan slippa det jobbiga trycket genom att lyssna på de lättare trycket (fas 1). Så nu behöver jag bara lägga handen löst på bogen och smacka så backar hon :)

Hästar är djur som vill ha det bekvämt (vem vill inte det?) så när de lär sig att de uppnår bekvämlighet genom att flytta sig ifrån det lätta trycket kommer de glatt att fortsätta med det! :)

Ett exempel - En häst står och trycker sig mot en kaktus, ju mer den trycker desto starkare och obekvämare blir då trycket. Men så fort hästen sen flyttar sig ifrån den uppnår hästen bekvämlighet då trycket upphör!

Viktigt - Det är inte av trycket hästen lär sig utan av när trycket upphör!

Därför är det viktigt att släppa trycket så fort hästen förflyttar sig, det är precis samma sak som när man ger eftergift i ridningen, det måste ske i exakt rätt sekund!
Och det är inte så svårt för man vill ju få hästen att flytta sig från trycket. Så det du gör är att börja på fas 1 och trappa dig upp om det behövs för att sedan bara stå kvar då hästen flyttar sig. För om du står vid sidan om hästen och vill flytta bakdelen tillexempel, då trycker du och när den sedan flyttar sig ifrån trycket som kommer från din hand, försvinner trycket automatiskt då du står kvar.

Så när hästen flyttar sig från trycket - följ inte med och tryck vidare!

Detta jobbar jag med i all min hantering med Minya - ledträning, förflyttning osv
.
Det är bäst och roligast för oss båda, Minya får alltid en chans och jag kommer aldrig behöva hänga hela sin vikt på henne eller stå och dra för att hon ska förflytta sig. Utan hon kommer bli en uppmärksam och finkänslig häst som man knappt behöver röra för att hon ska förstå vad jag vill. (förhoppningsvis!)

För att komma tillbaka till ledträningen då. Om hon går före mig skrev jag om i början av inlägget,  men om hon då istället vägrar att gå?


Vägrar gå framåt

Om hon då stannar upp och blir fastklistrad i marken. Då ställer jag mig inte och sliter i grimskaftet eller låter någon driva på bakom, då ger man inte hästen en chans!

Utan när Minya stannar så stannar jag också men vänder mig inte om utan står kvar i ledpositionen med ryggen vänd mot henne.
Sedan börjar jag jobba med
fas 1 - har grimskaftet spänt men ändå löst och klämmer bara ihop handen runt skaftet. Jag väntar 3-5 sekunder och om hon inte reagerar går jag vidare till
fas 2 - spänner handen och vrider den mot mig så det blir ett litet mer tryck, väntar 3-5 sekunder och om hon ändå inte reagerar går jag vidare till
fas 3 - dra handen löst bakåt med ett starkare tryck än fas 2. Har inte heller här behövt använda mig av
fas 4
men om de skulle behövas skulle jag dubbla trycket från fas 3 genom att ta ett litet steg bakåt och hålla kvar där tills hon går framåt.

Även här försvinner trycket automatiskt, för när hon går framåt försvinner trycket direkt som jag ger henne då hon står still :)



Skogspromenad med duktiga tjejen <3




Första dagarna

När jag fick hem Minya ville jag bara börja träna direkt, men kände att jag skulle lugna ner mig ett par dagar så hon kunde få smälta allt - mamma Trulsan är borta, nytt hem, stora nya hästar, massa nya lukter och människor osv..

Det tyckte jag kändes viktigt eftersom hon är ett litet föl som aldrig har varit någon annanstans än hemma på gården med sin mamma.

Så de första dagarna fick hon lära känna sitt nya hem i sin egen takt, jag gick och satte mig i hagen hos henne emellanåt så fick hon komma fram och hälsa om hon själv ville.
Jag ville inte ställa några krav eller be om någonting, utan låta henne få göra det som kändes rätt för henne själv i sitt nya hem.

När hon sedan blivit lite mer säker med sig själv och sin nya miljö kände jag att jag kunde börja på lite grundträning med henne och de två viktigaste sakerna på listan var - Lära henne att ledas och låta mig få röra/borsta benen och kratsa hovarna!

Det första jag började med var att träna henne att ledas - för som det såg ut just då var att hon drog iväg före och brydde sig inte om någonting annat än att hon skulle få gå dit hon ville. Sedan har hon extremt svårt för att stå still så hon vill gärna inte stanna i onödan!




Nästa inlägg kommer handla om hur jag tränar henne att ledas! ^_^




Varför just Minya?

Tänkte börja med att skriva om varför jag köpte just Minya, ett ohanterat shettisföl som är för liten för mig att rida!
Jo det är såhär - för mig är inte ridningen det viktiga eller roliga, utan allt annat runtomkring! Hanteringen, skötseln, hästens språk osv. Kändes då onödigt att köpa en stor häst om jag ändå inte är intresserad av ridningen.
Därför tyckte jag Minya var helt perfekt!
Ett ohanterat litet föl som jag får lära allt, precis som jag vill. Det hänger på mig hur hon blir, jag formar henne till den häst hon blir som vuxen. 
På ett sätt känns det helt underbart, men på ett annat sätt lite läskigt. Det är mitt första föl, tänk om allt går åt skogen och hon blir en riktig skitponny?!




Minya <3

I lördags den 21/11 fick jag äntligen hem min älskade Minya! <3
Här är en liten film från hennes första dag hos mig :)

Enjoy!


RSS 2.0